För ca 1 månad sen började Daniel Engberg, fotbollspelare och bror by marriage kaxa om att han kunna vinna mot mig i 1 mot 1 i gatbasket. Så då gjorde vi ett vad, vi skulle spela fem matcheroch för varje vinst han tog skulle han få en lunch. Jag däremot var tvungen att vinna alla fem matcher för få bli bjuden på en lunch. Har minne av att han sa att han skulle minst ta 2 matcher. Igår på min hemma plan Trolltjärn så gjorde vi upp, klockan 00:00 drog vi dit. Fåglarna kvittrade, Trolltjärn låg helt stilla utan en krusning, Bergnäset var helt öde. Under uppvärmningen såg det ut att bli en lätt match för mig. Daniel missade skott med marginal och hann även med en och en annan airball. Vi kom överrens om att vi skulle köra matcherna till 7 pinnar, skott utanför perimetern gav 2 pinnar och innan för var det en pinne som gällde. Man var även tvungen att vinna med två pinnar.
Första matchen var en seg tillställning där det märktes att det hade varit en kort uppvrämning, men jag kunde ändå ta en komfortabel seger med 7-2. Match nummer två fortsatte i samma tempo och jag kunde inkassera ännu en seger med 7-3. I den tredje matchen kände jag hur jag kunde börja hitta nätet och utklassade min käre bror med 8-0 efter fyra raka treor. Efter den förutmjukelsen och kommentaren "Nu märker man klasskillnaden" från min motståndare trodde jag att de två restrerande matcherna skulle bli enkla. Men ack så fel jag hade!
Daniel visade han välkända vinnarskalle och chockstartade med 2-0 och jag kände en vis press att prestera. Efter som bror min gör vad som helst för att vinna så märkte jag att inte längre kunde driva mot korgen lika enkelt, det var som att möta ett handbollsförsvar. Herr Engberg hade plockat fram fulspelet och gjorde allt som krävdes för att inte ge mig några enkla pinnar. Jag kvitterar iaf matchen till 2-2 och då händer det mirakulösa han sätter en trea och går upp till en oroande 4-2 ledningen och känner stressen krypa efter ryggraden, ska han vinna en lunch av mig. Ett dåligt skott av Daniel ger mig kontroll på bollen och jag kan kämpa mig till en 7-4 vinst tillslut.
Sista matchen och jag ser i Dannes ögon att detta är långt ifrån över, han ska ha en lunch av mig. Inför femte och sista matchen märker jag även att uppehållet från basket efter säsongen har tagit på min kondition medan Dannes är i toppform efter fotbollen. Jag börjar ändå starkt med en 2-0 ledningen och det känns som att den här matchen är min. Jag missar en trea och Daniel får kontroll på bollen, jag ser att han inte gett upp ännu och samlar mina krafter. Han fysika och fula försvarspel har satt spår i kroppen och han kan göra 2-1, 2-2, 2-3, 2-4 och även 2-5 innan jag äntligen får bollen i mina händer igen. Noterbart under han vändning är att han som inte tagit en offensiv retur under hela matchen sliter ner hela 4 st i rad och jag är skärrad.
Jag har nu bollen i min ägo och börjar slita för att göra en comeback, försvar spelet blir hårdare från Daniel sida och är snudd på osportsligt. Jag lyckas iaf ta tillbaka matchen till 5-5, men efter ett missat skott så får danne än en gång bollen och ytterligare chans på vinsten. Han sätter en mirakulös lay-up och går upp till en 6-5 ledning och har matchboll. Han driver mot korgen men ett svagt ögonblick och ivern att vinna gör att fotbollspelaren studsar bollen på sitt eget knä och jag lyckats göra en steal. Jag sätter en tuff fade away jumper över Danne som tar matchen till 6 lika. Jag fintar Danne och går upp för en trea, medans bollen är i luften hör jag Danne säga "Sätter han den, så.....". Det känns som en evighet innan bollen landar i nätet och jag står redan med nävarna knunta mot himlen och jag vinner sista matchen med 8-6 mot ens hård motståndare. Jag känner en belåtenhet över en vunnen gratis lunch och tackar sportsligt för en god match och får ett lika sportsligt handskak tillbaka. Vi dricker vårat vatten och står en stund och njuter av stillsamheten, och så lämnar vi Trolltjärn. Fåglarna kvittrar fortfarande, tjärnen ligger fortfarande stilla och glasklar. Men asfalten och korgarna är ännu en erfarenhet rikare.
måndag 2 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar